Rekryteringsmässor - nöjesresor, eller vad?
Det är med blandade känslor jag och vi på Terminal 5 Relocation följer inlägg i olika kanaler där det satsas enorma offentliga pengar i olika kompetensförsörjningsprojekt.
”Alla” ska driva sina egna kompetensförsörjningsprojekt och dessa krockar ofta med varandra eller ännu värre, gör precis samma sak. Bland dessa projekt finns deltagande på internationella rekryteringsmässor och att locka hit internationell kompetens. Till vilken nytta? Vilka arbetsgivare anställer, på riktigt, medarbetare som inte pratar svenska?
Vi på Terminal 5 Relocation möter dessa frågeställningar varje dag då vi befinner oss mitt i "stormens öga" sedan många år då vi stöttar arbetsgivare i hela Sverige med det som ska lösas när en ny medarbetare, ibland med familj, flyttar till sin nya ort eller nya land för ett arbete. Till exempel arbetstillstånd, boende, sysselsättning till medföljande, språkutbildning etc.
Som du förstår så raljerar jag lite runt detta men sedan 2008 är vi dagligen i kontakt med arbetsgivare på många orter, i många branscher och absolut finns det riktigt bra undantag som agerar föregångare men högst ovetenskapligt törs jag säga att minst 90 procent av svenska arbetsgivare helst inte vill anställa en engelsktalande person. Dvs en person som inte pratar svenska. Att personen ska kunna prata och helst även skriva bra svenska. Punkt. Är det svar vi ofta får.
Från vår, Terminal 5 Relocations sida, ser vi självklart fram emot den dag då 90 procent av arbetsgivarna i stället säger "Ja. Vi anställer gärna personer som bara pratar engelska". Ingen skulle naturligtvis bli gladare än vi men då uppstår frågan. För vems skull deltar egentligen många offentliga verksamheter på dessa mässor? Om detta verkligen var viktigt för en privat arbetsgivare skulle arbetsgivaren själv delta på mässan, få chansen att sprida sin verksamhets värderingar och bygga sitt arbetsgivarvarumärke men som ett exempel, om man tittar på den nu aktuella mässan i Nederländerna, (ett land som det pratats om i tjugo år. Hur många medborgare från Nederländerna bor det egentligen i Sverige idag i förhållande till andra nationaliteter?), så är det väldigt få privata arbetsgivare som faktiskt är där på plats. Det är helt enkelt inte nog intressant och viktigt för dom då dom vet att språket kommer bli ett problem på deras arbetsplats och med största sannolikhet inte kommer leda till en anställning av en ny medarbetare.
Privata arbetsgivare lägger sin tid och sina resurser där dom ser en sannolikhet att det ger resultat. Det är inte konstigare än så.
Svenska kommuner och regioner, som arbetsgivare, anställer väldigt sällan själv personer som inte pratar svenska och inom vård- och omsorgsområdet, både inom kommuner och regioner så höjs politiska röster att även höja språkkraven på svenska. Många kommuner lägger även skattepengar på egna "inflyttningsfunktioner" som vid en revision från till exempel Riksrevisionen med hög sannolikhet inte skulle kunna försvara sin existens och sitt faktiska bidrag till inflyttningen.
Utländska universitetsstudenter och forskare har under massor med år upplevt svårigheter att hitta jobb i Sverige just på grund av bristande språkkunskaper.
Ja, vi vill och måste bli fler personer i Sverige som kan utföra alla typer av arbeten. Såväl på tjänstemanna- som kollektivsidan men på en strategisk nivå, läggs verkligen resurserna på rätt saker? Varför ska vi locka hit personer som ingen vill anställa? På riktigt. Nja.
Peder Hansson, vd för Terminal 5 Relocation