Det behövs mer strategisk samverkan

Från tid till annan bjuds vi in. Till samverkan om både det ena och det andra. Men när blir samverkan mer än en serie artiga möten med prat om självklarheter och kaffe med påtår? För i många fall är det tyvärr just det som alla dessa initiativ resulterar i. Trevligt, ja, men kanske inte i nivå som det finns potential för – ett kraftfullt verktyg till förändring. Och förbättring!

Det är det som jag utifrån min erfarenhet ser framför mig när samverkan initieras. Och istället för att bli lite lätt besviken över att det inte blev som jag tänkte när jag kliver in i denna typ av forum, vill jag re-vitalisera begreppet med förhoppningen att styra det lite rätt igen innan det urvattnas och slutar tas på allvar. För samverkan är viktigt – strategisk samverkan. Och den är viktigare än någonsin för att vi ska kunna hantera alla de stora, komplexa och snabba skeden som vi nästan dagligen blir påminda om och påverkas av.

Under min karriär har jag fått förmånen att vara med och utveckla ett flertal samverkansforum, så som AGON, LFM30 och Luleåmodellen, alla med sina unika utgångspunkter och utmaningar, men också framgångar. För rätt utformad är samverkan en kraftfull metod för att driva förändring och möta utmaningar på ett sätt som inte är möjligt på egen hand. Detta oavsett om det handlar om tillståndsprocesser, elektrifiering eller klimatneutralt byggande. Forumen har skapat reell förändring. Förutom hårt arbete, har den gemensamma insikten varit nyckeln. Insikten om att ensam inte alltid är starkast och att man faktiskt kan komma längre om man släpper garden lite grann och istället krokar arm.

Uppstarten kan förvisso ofta vara lite trevande. Deltagarna känner sällan varandra och är kanske inte fullt insatta i, eller intresserade av, varandras verkligheter vilket skapar osäkerhet. Frågorna kan också kännas för stora och svåra. Här är det viktigt att ha tålamod. Samverkan kräver sin uppstartsfas. Relationer, förtroende och en gemensam ”kultur” måste utvecklas; vilket är särskilt viktigt när samverkan sker över sektors- och organisationsgränser. Visst, det blir en hel del kaffe här också, men om riktningen är tydlig och viljan till förändring finns brukar det lösa sig ganska snabbt. För processledaren är därför uppgiften lite mer krävande. Det krävs motivation, ständigt påminna gruppen om mål och syften och samtidigt skapa en känsla av trygghet. Det måste vara en säker plats för både högt och lågt för det är då arbetet kan börja på riktigt. Det är då det blir verkstad.

Visst kan det hela kännas lite utmanande, särskilt när vardagen redan är fylld av möten och vissa anser att deras egna, mer kontrollerbara utmaningar borde ha prioritet. Men med ett tydligt syfte och en engagerande problemformulering brukar det lösa sig. Håll i och håll ut. Till slut skapas ett driv som smittar av sig. Deltagarna börjar gemensamt äga processen och växeldra den framåt. Resultatet blir en samverkansmiljö där nytänkande och problemlösning tar form.  Även innovationer.

Det är detta jag ser framför mig när jag går in i eller initierar samverkan – ett forum för gemensam förändring, förflyttning och utveckling.  Det är precis den kraften vi behöver idag, för att möta samtidens stora utmaningar. Mer strategisk samverkan.

Carl Wangel

Senior Advisor & Partner, Brightnest