Hybrit och H2 Green Steel bör samverka

Kan och vill Hybrit och H2 Green Steel samverka för lönsamt fossilfritt stål från Norrbotten?

Världens stålindustri ställer nu snabbt om till fossilfritt stål, som sitt bidrag till en koldioxidfri värld och en marknad som efterfrågar alltmer fossilfritt stål. I Sverige görs de största investeringarna (Hybrit och H2 Green Steel) i Norrbotten, men utmaningarna för att uppnå ett lönsamt "Norrbottens Stål " är stora och förutsätter, enligt oss, nära samverkan mellan alla parter samt ”politiken”.  

Sverige kommer då även att öka vårt bidrag till ett koldioxidfritt EU. Enbart SSAB i Luleå kommer att minska Sveriges koldioxidutsläpp med 7 procent. Vi kan öka den svenska stålindustrins produktion och konkurrenskraft, samt öka förädlingen av vår malm och el istället för att fortsätta exportera.

Vi skrev tidigare en debattartikel, Både möjligt och nödvändigt med fossilfritt stål - (affarerinorr.se )  Då med fokus på SSAB i Luleå och att Luleå borde bli första valet för ett nytt fossilfritt stålverk, och därefter Brahestad i Finland. Det blev också styrelsens beslut, med planerad driftstart i Luleå under 2028.

Hybrit, med Vattenfalls billiga och fossilfria el, LKAB:s högvärdiga malm (för att göra fossilfri järnsvamp med fossilfri vätgas) och SSAB:s nya stålverk för fossilfritt stål i Luleå, kan vara världens starkaste kombination för att nå lönsamhet. Parterna kan dessutom finansiera huvuddelen av satsningarna med egen kassa och har befintliga anläggningar och kvalificerad personal som ”bara” behöver omskolas för fossilfri produktion.

H2 Green Steel i Boden har enligt vår uppfattning sämre förutsättningar för lönsamhet, som dyrare el från Norge och Finland, sämre och dyrare malm från Kanada och Brasilien. Dessutom med höga transportkostnader och koldioxidutsläpp. Man har en budget som idag är 75 miljarder (jämfört med 50 miljarder för SSAB:s nya stålverk i Luleå) och mycket höga låneskulder och fonder och riskkapitalister som vill ha snabb avkastning. Samt ingen tidigare infrastruktur för stålproduktion i Boden och personal som måste rekryteras - till största del internationellt eftersom arbetslösheten i Norrbotten är nära 0 procent idag, på grund av alla pågående investeringar i norra Sverige – och då måste anställas snarast och få en omfattande fossilfri stålutbildning.

Men att säkra även H2 Green Steels framtid och lönsamhet är viktigt för hela Sveriges stålindustri och ekonomi, samt för Norrbotten och Bodens kommun.

Är samverkan mellan Hybrit och H2 Gren Steel möjligt?

Det kräver då mycket komplicerade och akuta förhandlingar kring till exempel att H2 Green Steel blir en part i Hybrit, eller ett nytt gemensamt - SSAB/H2 Green Steel – stålbolag, eller med LKAB som delägare även i H2 Green Steel (som man är i SSAB) eller ett omfattande samverkansavtal. Alla alternativ måste då vara relevanta för både Hybrit och H2 Green Steel och ge lönsamhetsfördelar för båda. För statliga Vattenfall och LKAB krävs även ett godkännande från regeringen innan förhandlingar kan inledas.

Samverkan kan ske i olika former. Det kraftfullaste alternativet är gemensamt ägande, men kan även vara genom delägande eller genom avtal, vilket i så fall kräver avtal med nästintill allomfattande innehåll vad avser det nya företagskomplexet.

Det kan då ge fördelar som minskade kostnader och bättre förutsättningar för lönsamhet. Några exempel är:

- Gemensamma teknikval och upphandlingar, vårt förslag är att både SSAB Luleå och H2 Green Steel väljer den nya ESP processen (Endless Steel Production) som även halverar elbehovet/kostnaden och som sen några år har installerats med framgång i till exempel Italien, Kina och USA. Det skulle för "Norrbottens Stål” ge en produktionskostnad som är tillräckligt låg för att konkurrera med nu etablerade processystem. Samt att man väljer att producera olika varmvalsade produkter för olika segment av marknaden.

- Samverkan för vätgasproduktion, lagring och distribution. Många satsar idag på vätgas och även EU inom forskning och innovation. Men världens största stålföretag Mittal har nu kommit fram till att priset blir för högt för marknaden - på slutprodukten fossilfritt stål - och satsar nu istället på naturgas och koldioxidinfångning. Det gör man även i till exempel Norge som vill bygga ett nytt fossilfritt stålverk i Finland med naturgas från Norge. Om, när och hur vätgas eller naturgas är bästa (lönsammaste) alternativet för "Norrbottens Stål” bör då snarast utredas gemensamt av Hybrit och H2 Green Steel.

- Samverkan som till exempel gemensam sälj- och marknadsföringsorganisation på världsmarknaden, en gemensam personalpool för forskning, teknikutveckling, kvalificerat och akut underhåll samt gemensam utbildning.

Min (Per Molin) erfarenhet – som ansvarig för tre fusioner/samgåenden, varav två i Sverige och ett Sverige/Storbritannien - från fusioner är att om "samgåendet " baseras på balansräkningar och dess utfall beträffande ägandet - och inte på en helhetssyn som ger möjligheterna till att skapa ett lönsamt företag - är det riskabelt. En bakomliggande analys för kraftsamling som dels ger nödvändig finansiell struktur, inklusive ägarförhållande, och dels ger helheten är avgörande för positivt utfall av ett samgående.  Då även med en genomarbetad analys för struktur vad avser produkter, marknader och inte minst en personalstruktur med nödvändig kompetens på plats, som är avgörande vid stora industrisatsningar.

Samverkan utan en form av gemensamt ägande är för Luleå (SSAB) och Boden (H2 Green Steel) kanske svårt att erhålla och en eventuell samverkan kräver att de båda  konkurrerande parternas enheter har tillgång till de avgörande faktorerna,: personal, el, LKAB-malm, Malmbanan och hamn. 

De nu konkurrerande projekten i Luleå respektive Boden är i olika steg i sina projekt för att skapa integrerade avancerade stålföretag, med kontroll över utsläppen av koldioxid i luft. Start för tillverkning är 2028 för SSAB och 2026 för H2 Green Steel. Detta gap i tid är då en fördel som skapar tidsutrymme för nödvändig rekrytering till Norrbotten, till alla de stora projekt som planeras och då även kommer att konkurrera om SSAB:s erfarna personal.

Men det kräver även ett aktivt deltagande från staten, regionen och kommunerna för att lyckas med rekryteringen och utbildning på plats, med företagen som ansvariga. För att på plats ha nödvändig kompetens av högkvalificerad personal i en datoriserad processindustri.

Tidsgapet är även gynnsamt för att på ett kontrollerat sätt hantera elförsörjningen, logistiken och personal, och parallellt med detta förstärkningar av nödvändig infrastruktur. Men statliga insatser för nödvändiga godkännanden och tillstånd är redan akuta.

Enligt vår uppfattning är en omfattande och genomarbetad ny stark struktur, med rubriken ”Samverkan" eller ”Samgående”, nödvändig för att SSAB Luleå och H2 Green Steel i Boden ska lyckas. Och det kan lyckas !

Men kräver då även andra insatser, som:

- Ekonomiskt stöd till de kommuner som nu tar stora lån för alla kostnader och riskerna för de stora investeringarna som krävs för att klara den stora inflyttningen på grund av de nya och stora industriinvesteringarna i norra Sverige: skolor, sjukvård, kultur, bostäder, vägar, VA och kommunikationer. Det är för oss orimligt att kommunerna ska ta alla kostnader och risker för att bidra till hela Sveriges ekonomi och EU:s klimat-omställning och konkurrenskraft.

- Nya och flexibla regelverk för arbetskraftinvandring, som gör Sverige attraktivt för hela familjer som vill bosätta sig i Sverige långsiktigt, och inte som nu fly in/fly out, samt att arbetsmarknadens parter får fortsätta besluta om vilka villkor som ska gälla på arbetsmarknaden. Tidningen Näringslivet skriver nyligen: ”När regeringen försvårar arbetskraftsinvandring spelar det direkt i händerna på konkurrerande företag i andra länder, menar Catrine Jack på Randstad. ”Det får ju konkreta konsekvenser när man sätter lönegolv som är högre än kollektivavtalen” säger hon till TN”.

Politiska beslut som krävs för cirkulärt stål

SSAB och H2 Green Steel är självständiga bolag som tar egna beslut, Vattenfall och LKAB är statliga företag som måste förankra stora beslut med regeringen. Företagen har kompetens för att utveckla sina bidrag för fossilfri produktion, men inte ansvaret för den infrastruktur som alla företag behöver för en fossilfri helhet/kedja och förutsätter då snabba politiska beslut om både Hybrit och H2 Green Steel ska få incitament för samverkan och förutsättningar för bådas lönsamhet, samt bidra till Sveriges och EU:s minskade koldioxidutsläpp inom ramen för en cirkulär ekonomi. 

Cirkulärt fossilfritt stål

Om fossilfritt stål, från Hybrit och H2 Green Steel, ska vara fossilfritt i en cirkulär ekonomi förutsätter det enligt oss  regerings- och myndighetsbeslut snarast kring: 

1. Fossilfri el, och då snabb utbyggnad i Norrbotten av land- och den havsvindkraft som regeringen kan ge tillstånd för och redan har flera havsvindkraft-ansökningar som väntar på beslut. Samt även besluta att statliga Vattenfall ska bygga mer land- och havsbaserad vindkraft i och för Norrbotten (och Sverige). Med ”bonus” till kommuner som tillåter landvindkraft och med bidrag till landförbindelser för anslutning av havsvindkraften till det regionala och nationella elnätet.
2. Fossilfritt kraftnät. Regeringen kan besluta att statliga Svenska kraftnät snarast måste bygga ut transmissionsnäten för el både inom Norrbotten – med prioriring av Hybrit och H2 Green Steel i närtid - och inom Sverige.
3. Fossilfri vätgas: Produktion, distribution och lagring av fossilfri vätgas, där regeringarna i Sverige, Finland och Norge kan bidra till den redan planerade distributionsledningen från Örnsköldsvik till Vasa i Finland - inkl. till Malmfälten och Norge - samt med anslutning till hela Sveriges och EU:s planerade och pågående vätgasnät.
4. Fossilfri malmbrytning, som redan pågår – med bland annat elfordon - hos LKAB som är världsledande inom underjordsbrytning.
5. Fossilfri järnsvampproduktion, som förutsätter att regeringen snarast godkänner att statliga LKAB:s styrelse själva får ta alla investeringsbeslutet nu och inte först efter Riksrevisionens utredning och rapport i april 2025, vilket skulle innebära en försening som även påverkar SSAB:s förutsättningar.
6. Fossilfri stålproduktion i Luleå och Boden med retursstål/skrot som bas i inledningen och succesivt med största möjliga andel fossilfri järnsvamp, när LKAB:s nya järn-svampsanläggning är i drift. 
7. Fossilfria järnvägstransporter till och från LKAB, SSAB i Luleå och H2 Green Steel i Boden samt hamnarna i Narvik och Luleå. Det kräver då ett snabbt regeringsbeslut - i samverkan med Norges regering - om dubbelspår från och till Narvik, Kiruna, Gällivare, Boden och Luleå (till SSAB och Luleås hamn).
8. Fossilfria båttransporter till och från den nya hamnen i Luleå och hamnen i Narvik. Men regeringen och Luleå kommun kan bara besluta om den nya hamnen i Luleå, inte om fossilfria privata lastfartyg eller hamnen i Narvik.
9. Fossilfria transporter till kunder globalt och både regeringen och EU kan då bidra med infrastruktur.
10. Fossilritt returstål. På längre sikt fossilfritt returstål till SSAB Luleå och H2 Green Steel i Boden.

Vi ser nu fram mot mångas deltagande i en ganska akut debatt kring våra förslag.

Per Molin                                                                       Lars Wikman

Stockholm                                                                      Luleå

PS: Ogröna ”troll”

Kort vill vi även bemöta alla ”troll” - i dagspressen, affärstidningar och på nätet - som ser alla gröna investeringar som ”Gröna bubblor” som ska stoppas och särskilt om satsningarna fått statligt eller EU-stöd. Nu även med konspirationsteorier om en grön samverkan mellan ”staten och kapitalet”. Att både företagen och politiken är så tysta i den debatten förvånar oss.

Förutom att många av dessa ”troll” även är klimatförnekare så har man inga konstruktiva förslag kring hur svensk industri ska överleva när hela världens industri, inklusive stålindustrin, genomför en både möjlig och nödvändig omställning till ett koldioxidfritt samhälle, utifrån mål som både Sverige, EU och FN står bakom.

Dessa ”troll” underskattar även, eller har ingen kompetens/insikt/erfarenhet, industrins och forskningens innovationskraft för att utveckla nya lösningar som både bidrar till ett koldioxidfritt samhälle och företagens lönsamhet.

Om författarna:

Per Molin, Stockholm, och Lars Wikman, Luleå, har samverkat ända sen Per Molin fick projektansvaret för etableringen av Koksverk 75 vid dåvarande NJA/Norrbottens Järnverki Luleå, (idag SSAB). Per Molin anlitade Lars Wikman som konsult. Så även senare i förändringsarbeten och projekt i de stålföretag som Per Molin haft ledande roller i: Degerfors Järnverk, Uddeholm, Avesta AB, där han var vd  och Avesta Sheffield, där han var vd i 13 år. De har också samverkat i artiklar, till exempel i Svenska Bergsmannaföreningens tidskrift, om koksverksprojektet och svensk stålindustri.

Per Molin har även varit ledamot i Swedbanks styrelse och haft internationella styrelseuppdrag i Finarvedi S.p.A. Cremona Italien och Heidelberger Cement i Tyskland. Lars Wikman var  konsult även i Stålverk 80-projektet och har som anställd arbetat som Senior Adviser in European Affairs för North Sweden European Office i Bryssel, med parter från näringslivet, universiteten och offentlig sektor i de fyra norra regionerna/länen.