Krönika

En lättnadens suck för Luleå

Krönika I förra veckan drog jag en lättnadens suck för Luleå. Äntligen fick Luleå något stort, skriver Lennart Håkansson i sin krönika.

Under en tid har jag funderat över om Luleå skulle bli den enda större stad i övre Norrland som inte får en större industriell investering.

För tio år sedan etablerade Facebook en stor serverhall i Luleå, en symboliskt viktig investering som bidragit till ökat intresse för Luleå inom tech-branschen. Men någon större produktion sker inte där.

Sedan dess har Skellefteå fått en 30-miljarders investering i en av Europas första och största batterifabriker som gör Skellefteå till en viktig plats i Sveriges gröna omställning och skapar tusentals jobb i staden.

I Piteå pågår utbyggnaden av norra Europas största landbaserade vindkraftspark, med en total investering som är dubbelt så stor som Northvolts batterifabrik, men utbyggnaden sker etappvis så den märks inte lika tydligt.

Hybrit-projektet som drivs av LKAB, SSAB och Vattenfall bygger sin demonstrationsanläggning för fossilfritt stål i Gällivare. I Gällivare/Malmberget och Kiruna ska LKAB investera totalt minst 400 miljarder kronor i fossilfri järnsvampsproduktion.

Boden ska enligt planerna få ett stort privatägt stålverk som ska producera fossilfritt stål, H2 Green Steel.

SSAB planerar att i sin omställning till fossilfri produktion bygga en ljusbågsugn och ett valsverk i Luleå, en så kallad minimill. I Luleå har också Talga planer på att producera batterianoder av grafit som bryts i Vittangiområdet. Luleå hamn byggs ut med djupare farled och större kapacitet för att hantera gods. Luleå tekniska universitet spelar en strategisk roll för all utveckling i Norrbotten. Så Luleå kommer alltid att spela en viktig roll i länet. Men ändå, en stad som under 80 år hyst en av landets viktigaste producenter av järn och stål, Norrbottens Järnverk och sedan en del av SSAB, skulle stå utan en större industriell kärna. Luleå har förlorat de senaste dragkamperna om lokalisering av större etableringar.

Men så kom beskedet i förra veckan. LKAB väljer Luleå för etableringen av en ny industripark där viktiga råvaror ska utvinnas ur biprodukter från järnmalmsbrytningen. Fosfor som används för produktion av mineralgödsel som är viktig del i ett hållbart jordbruk och där det finns en global efterfrågan. Sällsynta jordartsmetaller som behövs i den gröna omställningen, fluor och gips. Investeringar på 10 miljarder och 500 nya jobb. 

Puh!

För trots vad många tror så är grunden för vår ekonomi att det tillverkas saker som det går att ta på. Produkter av stål och plåt, betong och trä, mat och energi. Vi som arbetar i molnet vid våra datorer, med kommunikation, reklam och olika kulturella och så kallade kreativa verksamheter, alla som arbetar inom vård och servicenäringar, alla gör vi det på en bas av industriell produktion.

Om vi inte hade haft gruvor, stålverk och träindustri i Norrbotten, skulle jag inte sitta här och skriva detta.

Lennart Håkansson, utgivare av Affärer i norr

Annons