Stiftelsen för Östersjölaxen svarar Ulf Lindgren

I ett öppet brev till Ibrahim Baylan så skriver Ulf Lindgren att Stiftelsen för Östersjölaxen är knuten till, eller rent av är Sportfiskarnas stiftelse vilket är felaktigt. Stiftelsen för Östersjölaxen är en egen, fristående, allmännyttig stiftelse som har en egen, självständig styrelse i vilken enskilda individer med stor sakkunskap ingår. De är invalda för sin sakkunskap - inte som representanter för någon organisation. Stiftelsen för Östersjölaxen stöder en rad olika projekt, även forskning inom området med förhoppningen att vi ska kunna hitta nya bra sätt att förvalta och ta hand om våra vatten och våra fiskar.

Hur vi arbetar, vilka projekt vi driver och vilka som ingår i vår styrelse är inga hemligheter, allt framgår av vår hemsida: https://www.balticsalmonfund.com

Självförsörjning

Ulf Lindgren talar sig varm för att Sverige ska ha en hög grad av självförsörjning och det tycker vi också. Fisk är nyttigt och bra för det mesta. Vad gäller fisk från Östersjön finns dock ett problem som gör mängden fisk varje person kan äta är begränsad. Anledningen är en hög halt av PCB och dioxiner. Gravida och barn ska inte äta fet fisk från Östersjön överhuvudtaget. Som vuxen bör man inte äta fet fisk från vårt innanhav mer än 1 gång i veckan. Fisken får för övrigt inte heller exporteras till mer än några få länder därför att den innehåller för höga halter av miljögifter. Livsmedelsverket avråder också från att äta fet fisk från Östersjön. Det gäller inte alla fiskarter utan råden avser det som kallas fet fisk - lax och strömming för att ta två exempel. Så länge man håller sig till Livsmedelsverkets rekommendationer är det ok, men det räcker knappast till en självförsörjning av fiskprotein.

Livsmedelsverket: https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/oonskade- amnen/miljogifter/dioxiner-och-pcb?AspxAutoDetectCookieSupport=1#Råd

Forskare

I skrivelsen nämner Ulf Lindgren att forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, har haft förtroendeposter inom Sportfiskarna. Detta är felaktigt.

Den aktuella forskaren var suppleant, ersättare, i Stiftelsen för Östersjölaxens styrelse på grund av att forskaren besitter värdefulla kunskaper om vår svenska lax och att Stiftelsen skulle få möjlighet att införskaffa bra och korrekt information om laxens biologi på ett effektivt sätt. Uppdraget som suppleant var personligt och inte en del av en anställning på SLU. Ingen forskning har heller skett i Stiftelsen för Östersjölaxen, däremot har bidrag delats ut till olika projekt och aktiviteter för att gynna en långsiktigt hållbar förvaltning av lax och öring i Östersjön.

Ulf Lindgren skriver vidare att det finns beräkningar som säger att sportfiskare drar upp 50 000 laxar per år, en siffra som vi inte känner igen. Han lämnar inga referenser heller. Ulf utelämnar samtidigt fakta som att husbehovsfiskare (vilket han själv är) inte behöver redovisa några fångster samtidigt som de tillåts att fiska med samma redskap som yrkesfiskare. Det inte helt ointressant i sammanhanget att sportfiskare och husbehovsfiskare ingår i det begrepp som kallas ”fritidsfiske”. När det gäller kvoter, regelverk mm. så räknas alltså både sportfiskare och husbehovsfiskare in i samma grupp - fritidsfiskare.

Förvaltning av lax förbättras

Under 2000-talet var flera vildlaxbestånd extrem nära utrotning. Sverige och EU har medvetet arbete för att förstärka våra laxbestånd. Sverige och Finlands stängning av laxfiske till havs och neddragning av fiskekvoter från nivåer som var helt ohållbara, har bidragit till en långsam förbättring av situationen för Östersjölaxen. Fiskekontroll har visat sig vara viktigt för att laxen ska återhämta sig, EU har infört åtgärder för att stävja det olagliga polska fisket och efter påpekande från EU:s kontrollmyndigheter har Sverige nu infört åtgärder för att förenkla och förbättra kontrollen av kustfisket. Detta gynnar alla och det är tråkigt när Ulf Lindgren ifrågasätter kontrollverksamheten. Stiftelsen har påpekat behovet av ytterligare insatser för att förbättra kontrollen av sportfiskare och vi hoppas och tror att nya regler kommer inom en snar framtid. Kontroll och regelefterlevnaden gynnar alla, både kustfiskare och sportfiskare och inte minst gynnas våra vildlaxbestånd. Trots framsteg finns det fortfarande många utmaningar för vildlax med flera av våra älvbestånd hotade. Därför kommer vi på stiftelsen att fortsätta med vårt arbete att rädda den unika vildlaxen.

Minskande bestånd

Ulf Lindgren målar upp en romantisk bild av ett kustnära fiske. Samtidigt kommer oroande rapporter om små fångster av strömming, sjuk lax, mager torsk och olika problem med fisken och miljön i Östersjön. Det vore självklart fantastiskt med en levande kust, friska, samt giftfria och starka fiskbestånd, men vi är inte där ännu. En bra väg framåt vore ökad samverkan mellan alla parter, med fokus på det positiva istället för osaklig och felaktig kritik. De bestånd som minskar måste vi hjälpa, och där är en viktig del korrekt information (statistik) om fångster och uttag, beståndsanalyser och forskning, samt naturligtvis restaureringsåtgärder av fiskens lek och uppväxtområden för att på sikt skapa förutsättningarna för ett långsiktigt hållbart fiske. Lokala förvaltningsorganisationer är en viktig del i detta arbete, men det måste finnas nationell och internationell förvaltning för att hålla ihop helheten.

Thomas Johansson, generalsekreterare i Stiftelsen för Östersjölaxen.