Att arbeta mot framtiden. Eller för.

Krönika Valet står mellan att driva traditionell verksamhet eller försöka tänka i de banor där pengarna faktiskt finns, skriver Britta Flinkfeldt i en krönika.

I varje kris finns lärdomar. En del kommer att vara svårtuggade och en del flyter på ganska lätt. När landet mer eller mindre stängde ner i början av mars såg vi hur fysiska möten blev trevande digitala möten som så småningom blev bättre digitala möten. I skolornas högre stadier – främst gymnasium och universitet – blev omställningen många gånger helt digital och lärare fick ta sig igenom livets crash-course kring hur man undervisar utan att vara i samma rum som eleverna. Jag brukar hävda att den omställning som skedde under 3 veckor knappast annars skulle varit gjord på 3 år – oavsett om regeringen eller någon myndighet pekat med aldrig så många hela händer.

Besöksnäringen stod oförberedd. Hur gör man affärer när kunderna inte reser omkring? Hur fyller man sina hotellsängar när länder och regioner stänger sina gränser? Hur serverar man mat i en restaurang där det inte får vara trängsel och vem kommer dit?

Exemplen är flera men snabbt tillförde regeringarna mer pengar. Det var illa nog att vi var drabbade av en pandemi utan tillgång till vaccin eller rutiner för vård, att dessutom riskera en djup lågkonjunktur skulle få andra konsekvenser – människor som tappar sitt jobb, företag som går i konkurs, oro och allmänt tappad framtidstro är inte ett ramverk som gör att en ekonomi tuffar på. Kommuner och regioner fick tillskott av pengar för att både klara det dagliga arbetet men också faktiskt för att kunna påbörja en omställning. Äldreomsorgen fick tillgång till medel för att lyfta kvalitén, till exempel.

På EU-nivå har man inte riktigt verktygen för att bestämma över de enskilda ländernas agerande även om man jobbade hårt för att få till gemensamma upphandlingar av tester och vaccin. Det man däremot kunde göra var att ta fram mera pengar för både återhämtning och omställning. Och det är tydligt vad målet är. Det man vill är att vi som union ska komma starkare ur den här krisen men att vi ska ha ställt om siktet så att vi adresserar de klimatproblem som vi ser framför oss och som vi är mitt inne i att hantera.

Som företag, och som människa, kan man strunta i de trender som omger oss. Det går att driva traditionell verksamhet och finna utkomst i det. Man kan klara av att göra affärer utan att vara ISO-certifierad. Man kan sitta hemma och tvivla på att klimathotet faktiskt finns – och hitta många teorier på nätet som stödjer ens tankar.

Eller så kan man hänga på och försöka tänka i de banor där pengarna faktiskt finns. I klimatomställning. I hållbart tänkande. I den cirkulära ekonomin. Det finns pengar både till att utveckla innovativa produkter och arbetssätt. Det finns pengar som är avsatta för att hjälpa till och ställa om till Grönt. Det finns omsättning och resultat i att vara medveten om vad som sker. Och det vore väl dumt att ställa sig utanför detta?

Framtiden ligger i våra kunders händer. Våra framtida kunder tänker hållbart. Vill vi vara en del av framtiden så är alla dörrar öppna. Varsågod och kliv in!

Britta Flinkfeldt

Egenföretagare och styrelseproffs. Tidigare kommunalråd i Arjeplog.

Annons