Labba tror inte på starta eget bidrag

Vittangi Britta Marakatt Labba är en av Norrbottens mest kända konstnärer och har varit verksam sedan början av 80-talet. Idag säljs hennes konst över hela världen, men det tog många år och hårt slit dygnet runt innan hon kunde leva på sitt skapande.

Britta Markatt Labba föddes 1951 i Idivuoma och växte upp med nio syskon i en renskötarfamilj. I början på 70-talet tog intresset för konsten henne till Sunderby Folkhögskola och sedan Göteborg för studier på konstindustriskolan. 

- När jag återvände hem flyttade jag till in hos min mor och arbetade dag och natt med min konst. Jag hade tur som kunde återvända hem och koncentrera mig på skapandet. 

Men trots att det tog tre år innan Britta Markatta Labba kunde försörja sig sökte hon inte bidrag utan valde istället att jobba långsiktigt med sitt bildskapande.

- I mitt fall tror jag inte att starta eget bidrag skulle ha gett mig så mycket. Många av de små företag jag känner till som har fått det har haft svårt att klara sig efter att bidragsdelen är slut och efter ett tag försätter de sig i konkurs.

Britta Markatta Labba är känd för sitt broderi, akvarellmålningar samt litografier med rötterna i samisk kultur. Hon har även illustrerat flera böcker och var engagerad i att bygga upp den samiska konstnärsorganisationen i slutet på 70-talet. 

Konsten säljer hon genom sin enskilda firma, men det har alltid funnits en plan B om företaget inte skulle gå runt. 

- Jag är utbildad pedagog, fast jag har aldrig behövt använda min livlina fullt ut. Min förra revisor brukade säga till mig att det går ju runt. Och det har alltid gått runt vilket är jätteroligt. Jag har bara kunnat köra på.

Britta Marakatta Labba berättar att hon fortfarande tycker att det är svårt att ta betalt för sin konst.

- Jag försöker bli lite bättre, mina kollegor i Stockholm tycker att jag ska våga ta betalt eftersom jag är en etablerad konstnär.

2014 och 2015 var intensiva år för Britta Marakatt Labba med utställningar i bland annat Alaska, New York och Washington, Tyskland samt i Sverige på bland annat Norrbottens museum. 

- Det är synd att det har börjat flyta på så bra nu när jag närmar mig pensionen, jag kan inte köra på i samma takt som tidigare utan det sliter. Jag får ta en dag i sänder och tänker hålla på så länge jag orkar.