Krönika: Ingela Lekfalk
Krönika: Ingela Lekfalk

Ett Ugh som skapar gemenskap

Luleå Ledarskap är att skapa delaktighet och synliggörande, inte med ord utan i handling, skriver Ingela Lekfalk.

Så kommer han, den unga grabben, född 1982. Han har kallats för pojken som blev farbror före han fyllt 20. Det är ett trevligt småsorl i mötesrummet, en godisskål skickas runt och varma handslag utbyts. Luften andas trivsel och det doftar parfym blandat med nybryggt kaffe. Klockan slår nio och dörren till konferensrummet stängs. Mötet kan börja.

Vem är han denna person som i de sociala medierna har över 50.000 följare som vill lära sig mer om aktiesparande, fondplaceringar och kreativa tankar om världsekonomin. I det rum, med 18 regionchefer för Företagarna, där de flesta brukar pilla på sina mobiler eller i smyg svara på mail ligger nu mobilerna på borden och datorena är satta i viloläge. Och trots att den unge mannen väljer att sitta kvar i stolen, har händerna knäppta på bordet så är det något i hans sätt att tala som får alla att lyssna.

Gunther Mårder är killen nyss fyllt trettio, ser ut som fyrtio och verkar ha livserfarenhet som en 50 åring. Han är uppvuxen i Sollentuna och läste sin grundskole- och gymnasieutbildning i Adolf Fredriks musikklasser och Stockholms musikgymnasium. Därefter utbildade han sig till snickare. Han studerade vid Handelshögskolan i Stockholm, där han var Stockholm studentkårs ordförande och talman. Han kommer senast från Nordnet där han var sparekonom. Före det var han vd för Aktiespararna och i maj tillträder han nu som vd för en folkrörelse – Sveriges största Företagarorganisation – Företagarna. Med 260 föreningar från Kiruna i Norr till Ystad i Söder och 70.000 medlemmar.

Han är listad av Affärsvärlden som en av näringslivets mest inflytelserika under 40 och för ett par år sedan blev han utsedd till ”supertalang” av Veckans Affärer.

 Ett ödmjukt underbarn, skulle jag vilja kalla honom för. Vissa människor har ”det”. Jag tittar i smyg på mina kollegor runt det avlånga mötesbordet. Alla sitter helt stilla och lyssnar medan han berättar om sin vision för organisationen. Det är oss han ska leda till att leda andra. Just det är en konst i sig. Medan han pratar skapar han delaktighet och identifikation genom att nämna platser och företag han besökt i våra regioner. Från norr till söder. Han har före mötet läst på om våra tidigare branschområden och lärt sig våra namn.

Det är ledarskap för mej. Någon som visar på vad delaktighet och synliggörande egentligen är genom handling. Orden om hur viktigt det är att skapa delaktighet är i denna stund överflödiga. Handlingen väger tyngre.

När Mårder föreslår att vi som bekräftelse på att vi håller med föregående talare ska utbrista - Ugh – finns det inga tveksamheter. Det känns som den mest självklara saken att ropa ett Ugh lite då och då.

Så strax före tio sitter vi, 18 glada regionchefer, i ett stelt konferensrum med fönster ut mot ett kontorslandskap och utropar Ugh för glatta livet. Och det känns bra. Inom en tidsrymd på 50 minuter har han skapat en gruppdynamik, känsla av vi och en gemenskap i skratt.

En framgångsrik chef och ledare kan agera på många olika sätt. Mårder leder oss genom att skapa delaktighet. En skön känsla av gemenskap.

När Mårder lämnar rummet och mobilerna åter är i bruk, tangenterna på datorerna börjat knappra och godisskålen skickas runt ännu ett varv så är något förändrat. Svårt att sätta fingret på. Känslan av att varit med om något rätt stort infinner sig.

Kanske är det för att han fick oss att helt naturligt utbrista i ett lekfullt och beslutsamt Ugh. Tror jag ska föreslå det nästa gång jag befinner mej i länsstyrelsens stora mötesrum med skinnstolar, mörka ekbord och herrar på väggarna. En sak är i alla fall säker: det skulle göra skillnad.