Porträtt: Hans Tirsén
Porträtt: Hans Tirsén

"Jag kommer att arbeta så länge jag orkar"

Luleå Trots sina 72 år har Hans Tirsén inga planer på att gå i pension. Efter 47 år som projekterande arkitekt tycker han fortfarande att det är lika roligt. - Vad ska jag göra hemma, titta på gamla tv-serier? Nej, jag kommer att arbeta så länge jag orkar.

Journalist eller sjöman, det var de yrkena som en ung Hans Tirsén drömde om när han växte upp. Hans familj ville däremot att han skulle bli ingenjör så Hans Tirsén valde en mellanväg.

- Som arkitekt fick jag det konstnärliga och min familj ingenjörsdelen så alla blev glada, säger han och ler.

Hans Tirsén utbildade sig på KTH och arbetade sedan på Curmans/Brunnberg-Gillberg i Stockholm med att rita bostäder under nio år innan han 1976 fick förfrågan att ta hand om FFNS lokalkontor i Luleå i samband med stålverk 80.

- Jag flyttade upp för klimatet eftersom Luleå har riktiga vintrar och jag ville att mina barn skulle få uppleva det. Jag landade en dag i januari i mina myggjagare och det var minus 20 grader. Jag fick världens chock, men tänkte även att det här är urhäftigt!

Hans Tirsén berättar att han aldrig har ångrat sig och flytten innebar även mer frihet i yrket.

- I en mindre stad får man lära sig att arbeta med en massa olika projekt. I Stockholm är man mer nischad och kan lätt fastna i ett fack. Under tiden på FFNS anställde han Bengt Aili som blev hans parhäst.

När FFNS skulle ombildas till SWECO 1997 och bli dubbelt så stort valde de att hoppa av för att starta eget.

- Vi ville inte arbeta i ett sådant stort företag. Visst var det nervöst i början, men det gick bra och det gick snabbt att komma på fötter. Vi tog med oss en hel del kunder och projekt.

Ganska snart började de plocka in gamla kollegor och byggde upp en stabil bas av duktiga människor. De första som började arbeta åt dem gick in med eget aktiebolag och kapital och blev delägare i ett gemensamt handelsbolag. Aktiekapitalet kunde investeras i handelsbolaget, som därigenom aldrig behövde låna pengar för att komma igång.

Nu är företaget Tirsén & Aili Arkitekter ett av Luleås mest etablerade företag i branschen.

- Alla fick gemensamt ansvar och det var även skönt att inte känna sig lika styrd som på FFNS. Jag behövde till exempel inte skicka koncernbidrag ner till Stockholm utan kunde behålla pengarna. Idag är vi sex delägare och cirka tio anställda så formatet finns fortfarande kvar. Vi har senaste tiden fått bromsa in, men så är det i branschen. Upp och ner.

Idag arbetar Hans Tirsén 80 procent och har trappat ner på ägarandelen.

- För mig har pengar aldrig varit drivkraften utan det är projekten som har varit det viktigaste. Idag har jag färre jobb och håller grytan kokande, men jag gillar inte nattarbete eller stress.

Under hans mest intensiva tid som arkitekt hade han ett ritbord hemma i vardagsrummet och medan hans familj tittade på tv satt han bredvid och arbetade.

- Ritbordet var en del av inredningen under många år. Det blev en del av vår vardag. Ett av projekten som han har arbetat med är Norrbottens Teatern som byggdes i mitten av 80-talet.

- Det stod kolmagasin där teatern ligger idag och tillsammans med arkitekten Jan Thurfjell kom vi på att det hade varit en perfekt plats för Norrbottens Teatern. Det var otroligt roligt och jag trodde aldrig att jag skulle få vara med om ett liknande projekt igen, men så skulle Kulturens Hus byggas och resten är historia.

Hans Tirséns kärlek till det kalla klimatet har funnits kvar sedan han flyttade upp till Luleå och på fritiden åker han gärna skridskor och skidor. På sommaren spelar han gärna golf, men någon längre semester är inget för honom.

- Några veckor räcker och sen vill jag tillbaka till kontoret. Det är bra med rutiner och en fast punkt att gå till samt kollegor att prata med. Jag hoppas även att jag kan förmedla kunskap till de yngre förmågorna, säger han och skrattar.

Anna Holmberg Bildtexter: H1: 

H2, H3, H4: 

H5: 

H6: