Lovsång eller nidvisa?

Den som är företagare – stor eller liten – är driftig, girig, otålig och vill tjäna massor av pengar. Helst fort. Och helst utan att betala skatt.

Den gamla myten odlades förr av företagandets fiender. Och småföretagare ansågs inte bättre. De var bara kapitalister i sin linda.

I dag har vi ett helt annat företagsklimat, men myten om den framgångsrika företagaren består. Nu är det i stället de som önskar en otryggare arbetsmarknad som odlar den. I takt med att fasta anställningar blir allt ovanligare, tjatar myndigheter och politiker om att folk ska starta eget. Särskilt ungdomar och kvinnor. ”Är du arbetslös? Starta ett företag!” Lätt som en plätt, tycker de som har sitt på det torra.

Och visst är det roligt och stimulerande att driva ett eget företag. Det är värt att uppmuntra. Men vi måste vara ärliga med riskerna. När den ena parten i familjen har ojämna inkomster är det tryggt om den andra har fast månadslön.

De flesta företagare är egenföretagare, och vill så förbli. De vill inte växa och inte heller skaffa sig bekymret med att anställa. De har helt enkelt valt att starta en egen firma för att kombinera sin försörjning med friheten att bestämma själv. Och för att slippa lyda ”en tydlig chef som pekar med hela handen”. Eller värre: en otydlig som skrapar med foten.

När jag själv blev företagare vågade jag inte kasta mig ut handlöst. Jag ville ha någon att hålla i handen. Ödet förde mig tursamt till en kvartett som byggde kommunikationsbyrån Plan Sju i Luleå. Där har jag i tio år kombinerat eget företagande med ett delägande – en form som vi alla varit mycket nöjda med.

Att vara småföretagare är fritt, spännande och otryggt. Inkomsterna skiftar. Nya kunder ska jagas och gamla ska skötas. Ibland har du för mycket jobb, andra perioder för lite. Din frihet begränsas av ditt beroende av kunderna. En deadline är en deadline.

I dag vill alla i samhället beskriva sig som småföretagens vänner. Och Miljöpartiet är verkligen inget undantag. ”Vi vill stärka möjligheterna för människor med goda idéer att starta och driva företag” står det i vårt partiprogram. MP vill slopa eller minska sjuklöneansvaret och sänka arbetsgivaravgifterna. Själv tror jag att de spännande tankarna på en framtida medborgarlön (basinkomst) åt alla kan vara ett sätt att öka tryggheten för den som i dag inte vågar starta eget.

Men allt handlar inte om pengar. För den lilla egenföretagaren räcker det långt om vi politiker noterar att hen finns. När tjogtals fasta jobb försvinner från exempelvis länets tidningar, leder det till berättigad uppmärksamhet. Men om lika många frilansar förlorar grunden för sin försörjning, då blir dessa bara osynliga individuella öden. Här kan vi politiker bli bättre på att se hela arbetslivet.

Sist men inte minst vill mitt parti införa könskvotering till bolagsstyrelser för att uppnå jämställdhet. Ett bra och begripligt krav. Men som både miljöpartist och företagare kan jag stolt berätta att Plan Sju kommunikation AB faktiskt arbetar i helt motsatt anda. Sedan jag klivit av består hela styrelsen, vd och de fyra delägarna uteslutande av kvinnor. Och företaget går bättre än någonsin.

Jämställdhet är bra, men inte överallt till varje pris.

Jan Nyberg, MP-politiker och företagare

2014-06-23